"En apjävel som aktiemäklare"

Utredare Johansson gläntar försiktigt på dörren och frågar hur det går. Med vad, frågar jag. Ditt bidrag, undrar han uppfordrande. Mycket att göra, mumlar jag. Utredarens minspel röjer att han har föga förståelse för min pressade arbetssituation och meddelar en ny deadline. Han förutsätter att det kommer ett bidrag.

Nåväl, här kommer en ögonblicksbild från en medelålders mans rutinmässiga vardag. Ett inslag i rutinen är att jag tillsammans med tre gamla kompisar onsdagar träffas på den lokala pizzerian i Uppsala för ett par öl. Det firas att halva arbetsveckan har passerat. Vi är barndomsvänner och har känt varandra sedan 10-årsåldern, vuxit upp tillsammans, bott grannar på bruksorten, delvis gått i samma klass, spelat fotboll i samma lag, tågluffat tillsammans, gått på konserter tillsammans och varit korridorgrannar i Uppsala. Ett par av oss har dessutom haft förhållande med samma flicka. Just detta talar vi sällan om. Vi bor nu ett stenkast från varandra och 50- årsdagen närmar sig.

Plund är med. dr och forskare på landets ledande läkemedelsföretag, medan vi andra tror att han ägnar dagarna åt att döda möss. Örp är civilekonom på huvudkontoret (eller head office som han gärna säger) i en av de stora bankerna. Sannolikt är han kamrer. Arnie är journalist, och ägnar dagarna åt att formulera om TT-telegram. Och så jag som formulerar inlagor och skrivelser till domstolar och myndigheter som ingen läser och den som läser, förstår inte.

Vid onsdagsölen avhandlas ofta något ämne som rör upp känslor hos någon av oss. Det handlar om att gillra en fälla. I onsdags var det dags igen. Plund, ekonomiskt lagd och med en magsur attityd till omvärlden i allmänhet och marknaden och dess aktörer i synnerhet, hade denna gång synpunkter på aktiemäklare. Han tog en stor klunk öl, och proklamerade att aktiemäklare var ”ena jävla klåpare… och kunde lika gärna ersättas av en apjävel….och att apjäveln sannolikt klara sig bättre…”. Han hade förlorat lite pengar på en affär. Jag och Arnie anade att en fällan nu var lagd och tittade uppmuntrande på varandra. Kamrer Örp har nämligen en stark tro på marknaden och på dess aktörer. Han betraktar sina ”polare” nere på tradingavdelningen som mycket begåvade. I hans värld är nämligen begåvning liktydigt med innehav av en glansig Armanikostym och den senaste BMW-modellen.

Jag höll omgående med Plund, och sade något om att ”min ringa erfarenhet av aktiemäklare” är att de är ”lite av underbegåvade krämare”, och att ”historien också visade detta” och att ”Du har väl inte glömt bankkraschen, Örp?”. En livlig diskussion vidtar och två timmar senare reste vi oss nöjda med en upplyftande diskussion och överens om att en ”apjävel” sannolikt skulle vara lika framgångsrik som ”polarna” på tradingavdelningen; vi ser fram mot nästa onsdag.